Nr 18: Diskriminering

Utebliven lönehöjning utgjorde diskriminering.

CH var provanställd hos ett inkassoföretag från januari. I april meddelade hon arbetsgivaren att hon var gravid och att nedkomsten var planerad till september. I början av juli övergick hennes anställning i en tillsvidareanställning varvid CH och företagets verkställande direktör diskuterade en lönehöjning med 2500 kronor per månad. I mitten av juli fick CH besked av koncernchefen att hon inte skulle få någon lönehöjning.

Tvisten gällde om det träffades något avtal om lönehöjning och om koncernchefens besked att CH inte skulle få någon lönehöjning utgjorde ett missgynnande i strid mot föräldraledighetslagen och en könsdiskriminering.

Företaget invände bl a att vd:n inte hade rätt att träffa bindande avtal om lönehöjning eftersom att alla lönehöjningar skulle godkännas av koncernchefen.

Enligt Arbetsdomstolen visade utredningen att CH och vd:n kom överens om den av CH angivna lönehöjningen. CH kände inte till, och borde heller inte ha känt till, att vd:n saknade behörighet att ingå avtal om lönehöjningar. Således träffades i början av juli ett avtal om en lönehöjning med 2500 kronor per månad.

Beskedet att CH inte skulle få den avtalade lönehöjningen innebar ett missgynnande. När det gällde orsakssambandet med CH:s graviditet visade utredningen att koncernchefen i maj haft ett samtal med CH då koncernchefen uttryckt sitt missnöje med CH:s graviditet. Det var koncernchefen som i juli gav CH beskedet att det inte skulle bli någon lönehöjning. Vid den tidpunkten kände koncernchefen således till att CH var gravid och att hon skulle vara föräldraledig från september. Det hade därmed gjorts antagligt att det fanns ett samband mellan beslutet att inte ge CH någon lönehöjning och hennes graviditet samt förväntade föräldraledighet.

Företaget gjorde gällande att det enda skälet till att CH inte fick lönehöjningen var företagets dåliga ekonomiska situation. CH behandlades i detta avseende på samma sätt som övriga anställda som inte heller fick någon lönehöjning. 

Domstolen fann inte anledning att ifrågasätta uppgifterna om företagets dåliga ekonomiska situation men ansåg att utredningen visade att detta inte var det enda skälet till den uteblivna lönehöjningen. Vid mötet i juli mellan CH och koncernchefen hade koncernchefen uppgivit att i varje fall ett av skälen till att CH inte skulle få någon lönehöjning var att hon skulle vara föräldraledig.

Företaget ålades att betala 50 000 kronor i diskrimineringsersättning och allmänt skadestånd för brott mot diskrimineringslagen och föräldraledighetslagen samt ekonomiskt skadestånd till CH.