AD nr 24: Företagshemligheter - Skadeståndstalan

Utnyttjande av kundregister utgjorde brott mot företagshemlighetslagen.

KK var sedan 2002 anställd, senast som marknadschef, hos bolaget A som bedrev verksamhet med belåning av fakturafordringar. I hans anställningsavtal fanns en konkurrensklausul som förbjöd honom att under ett år efter anställningens upphörande bedriva, eller ta anställning i, en konkurrerande verksamhet.

I november 2007 upphörde KK:s anställning efter egen uppsägning och den 1 december påbörjade han en anställning hos ett konkurrerande företag, B. Han tog med sig kundregistret till den nye arbetsgivaren.

Bolaget A krävde KK på skadestånd för brott mot konkurrensklausulen och företagshemlighetslagen och B på skadestånd för brott mot företagshemlighetslagen.

Arbetsdomstolen fann att KK i strid mot företagshemlighetslagen utnyttjat och röjt företagshemligheter i sin anställning hos bolaget B genom att använda sig av kundregistret vid kundbearbetning. Det förelåg synnerliga skäl att döma honom att betala skadestånd enligt 7 § andra stycket företagshemlighetslagen.

När det gällde bolaget B:s skadeståndsansvar slog domstolen fast att en arbetsgivare har ett principalansvar om en anställd i tjänsten utnyttjar eller röjer företagshemligheter i strid mot 8 § företagshemlighetslagen. Detta gäller i vart fall när röjandet eller utnyttjandet syftar till vinning för arbetsgivaren.

Bolaget B hade således utnyttjat företagshemligheter i strid mot 8 § företagshemlighetslagen. B skulle därmed ersätta bolaget A för den skada som uppkom genom KK:s förfarande.

Vid beräkningen av A:s skada fann domstolen att 15 företag gått över från A till B som en följd av KK:s agerande. Beräkningen av den ekonomiska skadan baserades på uteblivet täckningsbidrag avseende dessa företag, vilket domstolen ansåg vara en mer rättvisande metod än att beräkna skadan utifrån B:s intäkter.

För att beräkna skadan var domstolen tvungen att uppskatta kundernas genomsnittliga livslängd, dvs hur länge företagen hade varit kunder hos A om de inte gått över till B. Utredningen visade att den genomsnittliga livslängden var två år och att det uteblivna täckningsbidraget var 1 630 000 kronor per år. Intäktsbortfallet beräknades till 3 200 000 kronor sedan vissa rörliga kostnader dragits av.

Det allmänna skadeståndet bestämdes till 300 000 kronor.

Bolaget A hade under rättegången begränsat KK:s konkurrensklausul på visst sätt och menade att klausulens skälighet skulle bedömas med beaktande av denna begränsning. Detta godtog inte Arbetsdomstolen utan bedömde konkurrensklausulens skälighet med utgångpunkt i dess lydelse när KK:s anställning upphörde. Domstolen fann att klausulen var oskälig enligt 38 § avtalslagen och att KK därför inte var bunden av klausulen.

KK och B ålades att solidariskt till A betala ekonomiskt skadestånd med 3 200 000 miljoner kronor och allmänt skadestånd med 300 000 kronor.