AD nr 45 (beslut): Arbetstvist

Precisering av talan ledde till att tvisten var en arbetstvist.

Revisorn AA var delägare i ett bolag och samtidigt anställd i detta bolags dotterbolag. Sedan AA sagt upp sin anställning i dotterbolaget hävde hon såväl anställningsavtalet som det partneravtal som gällde mellan delägarna till moderbolaget.

AA väckte talan mot dotterbolaget, dvs sin arbetsgivare, och begärde skadestånd. Enligt AA hade dotterbolagets agerande efter det att hon sagt upp sig givit henne grund att häva bl a partneravtalet. Därmed var hon berättigad till ett lösenbelopp för sina aktier, beräknat på ett av två alternativa sätt.

Dotterbolaget invände i första hand att tvisten inte var en arbetstvist utan en tvist om partneravtalets aktievärderingsregler. Sedan tingsrätten avslagit dotterbolagets invändning överklagade bolaget beslutet till Arbetsdomstolen.

Enligt Arbetsdomstolen kunde det, med hänsyn till hur AA:s stämningsansökan var utformad, vara tveksamt om hennes talan verkligen var en talan om skadestånd. Hennes talan kunde i stället ses som en talan om inlösen av aktier enligt partneravtalet, och utgjorde då inte en arbetstvist (jfr AD 2012 nr 85).

Emellertid hade AA preciserat sin talan och som grund för denna åberopat att dotterbolaget i sin egenskap av arbetsgivare gjort sig skyldigt till skadeståndsgrundande handlingar.

På det sätt AA valt att lägga upp sin talan hade tvisten sin grund i anställningsförhållandet mellan henne och dotterbolaget. Liksom tingsrätten kom Arbetsdomstolen fram till att tvisten utgjorde en arbetstvist.
 
Kommentar Domstolen konstaterade att ett av AA i Arbetsdomstolen åberopat brev var en tillåten ny bevisning och förklarade att bestämmelsen i 50 kap. 25 § tredje stycket rättegångsbalken om ny bevisning inte var tillämplig vid överklagande av ett beslut.