AD nr 52: Kollektivavtalsfrågor

Rätt till ersättning för utebliven kompensationsledighet.

TK och LH var anställda hos ett bemanningsföretag. Enligt det för företaget gällande kollektivavtalet hade en tjänsteman rätt till en betald ledig dag om nationaldagen infaller på en lördag eller en söndag och tjänstemannen arbetar sådan dag.

TK och LH arbetade under nationaldagen, som inföll på en söndag, och hade således rätt till en ledig dag som kompensation. Företaget beslutade att deras lediga dag skulle tas ut under perioden den 20 – 30 december samma år. TK:s och LH:s anställningar skulle dock upphöra dessförinnan varför de begärde att få ta ut den lediga dagen vid ett tidigare tillfälle. Detta gick företaget inte med på. Tvisten gällde om företaget brutit mot kollektivavtalet genom att neka TK och LH kompensation i form av en ledig dag eller ersättning för en sådan.

Förbundet menade att kompensationsdagen var en intjänad rättighet som TK och LH hade en ovillkorlig rätt till. Arbetsgivarsidan förnekade detta och gjorde gällande att bestämmelsen var en permissionsbestämmelse som företaget kunde förfoga över ensidigt genom att förlägga kompensationsledigheten under kalenderåret.

Arbetsdomstolen konstaterade att avtalstexten angav att tjänstemannen ”erhåller” annan ledig dag. Detta uttryck tydde på att tjänstemannen hade ett anspråk på att få vara ledig en dag med lön. Avtalstexten som angav att ”ledighet som ej uttagits” under året förföll talade i samma riktning, det vill säga att bestämmelsen riktade sig till tjänstemannen som var den som ska ta ut ledigheten och att det inte var fråga om en bestämmelse där arbetsgivaren bestämmer att ledighet ska utges. Ordalydelsen skiljde sig därmed markant från de övriga bestämmelserna om ledighet.

Avtalstexten skulle således tolkas så att tjänstemannen hade ett anspråk på att vara ledig en dag med lön. Denna innebörd var inte förenlig med tolkningen att arbetsgivaren gavs rätt att förlägga ledigheten men det sedan visar sig att ledigheten endast kan tas ut efter det att tjänstemannens anställning upphört.

Företaget ålades att betala allmänt skadestånd till förbundet med 50 000 kronor och till var och en av de båda arbetstagarna med 10 000 kronor för kollektivavtalsbrott. Vidare tilldömdes arbetstagarna ekonomiskt skadestånd motsvarande en dagsförtjänst var.
 
Kommentar Tre av domstolens ledamöter var skiljaktiga och ansåg att förbundets talan skulle ogillas. De menade att eftersom avtalet saknade såväl en förläggningsregel som en ersättningsregel för det fall att ledigheten inte kan tas ut hade företaget gjort vad som ålegat detta enligt avtalet.