AD nr 55: Kollektivavtalsfrågor

Fråga om rätt till reservofficerspremie enligt kollektivavtal samt om förhandlingsskyldighet fullgjorts.

JH och PA var reservofficerare inom Försvarsmakten. Enligt det gällande kollektivavtalet hade reservofficerare under vissa förutsättningar rätt till en reservofficerspremie. JH och PA hade inte erhållit sådan premie sedan 2006.

Tvisten gällde om Försvarsmakten brutit mot kollektivavtalet genom att inte utge premien. Vidare gällde tvisten om Försvarsmakten genom att ha frånträtt den centrala tvisteförhandlingen avseende PA:s yrkande gjort sig skyldig till förhandlingsvägran samt om Försvarsmakten genom att ensidigt ha upprättat en handling om tolkning av bestämmelserna om premierna brutit mot ett samverkansavtal.

En första fråga var dock om tvisteförhandlingarna omfattat också PA. Vid den lokala förhandlingen, som ostridigt gällde JH, förbehöll sig arbetstagarförbundet rätten att tillföra ytterligare medlemmar. Någon ytterligare medlem tillfördes inte under den lokala förhandlingen, och Arbetsdomstolen godtog inte förbundets påstående att förbehållet gällde också för den centrala förhandlingen. Någon överenskommelse med en sådan innebörd hade inte träffats.

I fråga om innebörden av förhandlingskravet enligt 4 kap 7 § arbetstvistlagen hänvisade domstolen till 13 kap 3 § rättegångsbalken och menade att det inte utgjorde en tillåten taleändring enligt den bestämmelsen att tillföra yrkanden avseende ytterligare en person även om talan grundades på huvudsakligen samma omständigheter. Därmed var förhandlingskravet enligt arbetstvistlagen inte uppfyllt. Slutsatsen var att förhandlingen inte omfattat PA varför yrkandena avseende denne avvisades. Detta innebar också att Försvarsmakten inte hade förhandlingsvägrat beträffande PA.

Beträffande tolkningen av kollektivavtalets bestämmelser om rätt till reservofficerspremie kom domstolen fram till att JH inte uppfyllde kraven att få sådan premie. En besvärande omständighet vid tolkningen var att bestämmelserna tillkommit med den felaktiga utgångspunkten att reservofficerare var tidsbegränsat anställda.

Vad gäller påståendet om brott mot samverkansavtalet var parterna överens om att innebörden av förhandlingsskyldigheten enligt detta avtal var densamma som enligt 11 medbestämmandelagen. Domstolen konstaterade att den handling som Försvarsmakten upprättat endast innehöll en information om Försvarsmaktens uppfattning om hur premiebestämmelserna skulle tolkas. Att på detta sätt informera om hur arbetsgivaren tolkar ett kollektivavtal innebär inte att arbetsgivaren fatta något beslut om förändring av arbets- eller anställningsförhållandena för de anställda. Något brott mot samverkansavtalet hade följaktligen inte skett.