AD nr 57: Anställnings upphörande

Då anställningsskyddslagen var tillämplig kunde andra skadeståndsregler inte tillämpas.

VT innehade en ett år lång tidsbegränsad anställning som lärarassistent och fritidsledare hos en privat skola. Arbetsgivaren avbröt med omedelbar verkan anställningen efter fyra månader. Det var ostridigt att det saknats laglig grund för att avsluta anställningen. Tvisten gällde vilka skadeståndsregler som var tillämpliga och därmed hur stort skadeståndet skulle vara.

Arbetsdomstolen konstaterade att VT:s anställning hade omfattats av anställningsskyddslagen och att det därför inte fanns utrymme att i stället tillämpa allmänna kontraktsrättsliga principer eller skadeståndslagen.

38 § anställningsskyddslagen innehåller inget undantag för tidsbegränsade anställningar och var således tillämplig. Begreppet månadslön i bestämmelsen innefattar inte semesterersättning. Bolaget ålades att betala ekonomiskt skadestånd till VT motsvarande sex månadslöner.

Utredningen visade att anställningen hade avbrutits i samband med ett samtal mellan VT och företrädare för bolaget rörande VT:s rätt att arbeta i Sverige. Arbetsgivaren hade misstagit sig på denna punkt och borde enligt domstolen ha undersökt frågan bättre innan beslut fattades om att omedelbart avbryta VT:s anställning. Med hänsyn till den korta anställningstiden bestämdes dock det allmänna skadeståndet till 75 000 kronor (av yrkade 100 000 kronor).