AD nr 64: Diskriminering

Olika lön till behandlingssekreterare med likvärdiga arbeten utgjorde inte diskriminering.

MJ och BL var anställda, MJ sedan 1990 och BL sedan 2010, som behandlingssekreterare hos ett bolag som drev ett utrednings- och behandlingshem. BL hade omkring två tusen kronor mer i månaden än MJ. Dennes fackliga organisation menade att bolaget diskriminerat MJ på grund av hennes kön och ålder genom att ge henne lägre lön än BL.

Enligt bolaget var MJ och BL inte i en jämförbar situation eftersom deras arbetsuppgifter inte var lika eller likvärdiga. Under alla förhållanden hade lönen satts utifrån sakliga och godtagbara skäl som förklarade löneskillnaden.

Arbetsdomstolen godtog inte bolagets påstående att BL:s och MJ:s arbeten inte var lika eller likvärdiga. Visserligen hade BL ensam kunskaper om en särskild behandlingsmetod som skulle införas, vilka kom till användning i en arbetsgrupp som BL deltog i, men detta innebar inte att BL:s arbete var ett annat än MJ:s. BL och MJ hade således befunnit sig i en jämförbar situation.

Mot denna bakgrund, och med hänsyn till åldersskillnaden mellan BL och MJ om 31 år och till att de hade olika kön, var det antagligt att MJ var diskriminerad. Frågan var därmed om bolaget hade visat att det ändå inte skett någon diskriminering.

BL hade vid anställningen 2010 erhållit en begynnelselön som varit omkring 2 500 kronor högre än MJ:s dåvarande lön. Domstolen fann att BL:s lön hade bestämts med utgångspunkt i att behandlingshemmet hade behov av hans kunskaper om och erfarenheter av den nya behandlingsmetoden. Lönen hade således bestämts av marknadsskäl och var sakligt och rationellt motiverad. En sådan lönesättning strider inte mot diskrimineringslagen.

Vidare konstaterade domstolen att lönerevisionerna för de båda arbetstagarna hade skett med utgångspunkt i kollektivavtalet och enligt bolagets lönepolicy, med beaktande av sakliga, objektiva samt köns- och åldersneutrala lönekriterier.

MJ hade inte utsatts för diskriminering varför förbundets talan avslogs.