AD nr 65: Uppsägning på grund av personliga skäl

Ingress Uppsägning av alkoholist med psykisk sjukdom ogillades.

MG var anställd som driftoperatör hos ett bolag som tillverkade aluminium. 2009 började han må psykiskt dåligt. Hans alkoholkonsumtion ökade och han utvecklade alkoholsjukdom. MG behandlades för sina psykiska besvär och genomgick även behandling för sin alkoholsjukdom. I maj 2012 sades han upp från sin anställning på grund av personliga förhållanden.

MG:s fackförbund menade att uppsägningen var ogiltig eftersom bolaget inte fullgjort sina skyldigheter att rehabilitera MG. Bolaget invände att MG varit olovligt frånvarande i sådan omfattning att uppsägningen redan av detta skäl var sakligt grundad. Beträffande rehabiliteringsskyldigheten hade bolaget vidtagit alla tänkbara rehabiliteringsåtgärder men MG inte medverkat i rehabiliteringen.

Förbundet menade att frånvaron inte var olovlig eftersom den var en följd av MG:s alkoholsjukdom och den psykiska sjukdom han led av.

Arbetsdomstolen konstaterade att bolaget under 2010 uppmärksammat den frånvaro som MG:s besvär orsakade men då inte förstått hela vidden av hans alkoholproblem. Sommaren 2011 upprättades en rehabiliteringsutredning och av de läkarintyg som då upprättades, och vilka bolaget fick del av, framgick att MG behandlades också för sitt alkoholberoende. Utredningen visade vidare att det var under tidsperioden november 2011 – februari 2012 som MG för första gången vårdades för sin alkoholism på ett behandlingshem. Från och med den tiden började bolaget aktivt att ta del i MG:s rehabilitering, bl a genom att upprätta en överenskommelse om ett vårdprogram för MG:s fortsatta rehabilitering.

Bolagets handlande efter vården på behandlingshemmet övergick snabbt i en process om att avsluta MG:s anställning. Bolagets åtgärder i form av bl a varningar för frånvaro under våren 2012 var inriktade på att strikt upprätthålla de krav på MG som bolaget hade ställt upp i överenskommelsen om vårdprogram. Även om det var begripligt att bolaget varit angeläget om att få MG att iaktta vårdprogrammet, borde det ha funnits utrymme att ta hänsyn till att det erfarenhetsmässigt tar tid att bli fri från ett alkoholberoende och att man får räkna med bakslag i rehabiliteringen. MG:s alkoholsjukdom och hans psykiska besvär medförde också svårigheter för honom att iaktta föreskrifter om exempelvis sjukanmälan.

MG var i mycket dåligt psykiskt skick vid tiden för uppsägningsförfarandet. Bolaget borde då ha försökt få kontakt med MG:s vårdare inom psykiatrin. Detta skedde dock inte. Bolaget undersökte heller inte MG:s behov av psykisk vård, och av utredningen framgick att MG var behandlingsbar. Rehabiliteringsmöjligheterna var således inte uttömda vid tidpunkten för uppsägningen.

Utredningen gav inte stöd för bolagets påstående att MG motsatt sig medverkan i vårdprogrammet, även om han inte i alla delar hade fullföljt programmet.

Uppsägningen var inte sakligt grundad och förklarades ogiltig.
MG tilldömdes 75 000 kronor i allmänt skadestånd.