AD nr 72: Facklig förtroendeman - Samarbetsproblem

Avsked av facklig förtroendeman på grund av samarbetsproblem ogiltigförklarades.

SS var tillsvidareanställd som byggnadsarbetare hos ett byggbolag sedan 2007. Han var utsedd till ordförande i MB-gruppen och var i den egenskapen den primära kontaktpersonen i medbestämmandefrågor. En MB-grupp är en del av medbestämmandeorganisationen och är bolagets motpart i förhandlingar enligt bl a 11 § medbestämmandelagen.

SS blev avskedad i november 2011 eftersom han, enligt bolaget, hotat en arbetskamrat i samband med en lokal löneförhandling i september 2011 och orsakat långvariga samarbetsproblem. SS:s fackförbund förnekade att SS hotat kollegan och orsakat samarbetsproblem. Förbundet menade att avskedandet utgjorde en reaktion på SS:s agerande i en lönetvist. Vidare menade förbundet att bolaget vid ytterligare tillfällen utsatt SS för föreningsrättskränkning samt förflyttat honom i strid mot förtroendemannalagen.

Arbetsdomstolen fann att det inte var styrkt att SS hotat arbetskamraten. SS hade för arbetslaget återgivit ett telefonsamtal mellan arbetskamraten och en tidigare lagbas i vilket denne på fråga från arbetskamraten sagt att han skulle slå arbetskamraten om de möttes. Telefonsamtalet hade avslutats i någon sorts enighet. SS, som inte hade mandat att agera i lönefrågan, hade uppträtt aggressivt under mötet och tycktes ha haft svårt att acceptera att de flesta ville antaga bolagets lönebud. Det var dock inte visat att SS hade uttryckt sig eller agerat på ett sätt som var avsett att framkalla allvarlig fruktan för arbetskamratens eller annans säkerhet.

Beträffande de påstådda samarbetsproblemen visade utredningen att SS haft problem i sina relationer med arbetskollegor och arbetsledning. Han hade varit permitterad några gånger eftersom platsledningarna på olika projekt inte ville ta emot SS. Det gick dock inte att dra några slutsatser om omfattningen av problemen eller vad motsättningarna närmare bestått av.

Bolaget menade att det genom upprepade samtal, möten och en skriftlig erinran försökt komma tillrätta med problemen men enligt domstolen var det inte visat att så varit fallet. Vid ett möte mellan ledningen och SS hade bolaget visserligen framfört kritik men det var oklart vad kritiken gällde och det klargjordes inte för SS att dennes anställning var i fara. Den erinran som överlämnats till SS grundades inte på någon specifik händelse och överlämnades utan någon förklaring. Erinran tydliggjorde inte vad bolaget lade SS till last och vad han behövde förändra.

De samarbetsproblem som visats ha förelegat och SS:s agerande vid mötet i samband med löneförhandlingen i september utgjorde sammantaget inte grund för avsked. Då bolaget egentligen inte hade vidtagit några adekvata åtgärder för att komma tillrätta med problemen fanns heller inte saklig grund för uppsägning. Avskedandet stred mot 18 § lagen om anställningsskydd och förklarades ogiltigt.

Arbetsdomstolen fann att förbundet inte gjort sannolikt att avskedandet haft ett föreningsrättskränkande syfte. Beträffande de övriga påstådda föreningsrättskränkande åtgärderna menade domstolen att de inte hade blivit styrkta eller inte haft ett föreningsrättskränkande syfte.

Förflyttningen av SS innebar att denne skulle arbeta på en annan arbetsplats som kunde ingå som en möjlig placering inom det aktuella distriktet. SS:s anställningsförhållanden ändrades inte i så hög grad att förflyttningen, som vidtogs på grund av samarbetsproblem på den förra arbetsplatsen, stred mot förtroendemannalagen.

Bolaget hade vid ett tillfälle begärt ett s k förstadagsintyg av SS. Domstolen fann att sådana särskilda skäl som krävdes enligt kollektivavtalet för sådant intyg inte hade förelegat.

Avskedandet av SS förklarades ogiltigt. Bolaget ålades att betala, förutom ekonomiskt skadestånd, 60 000 kronor (av yrkade 180 000 kronor) i allmänt skadestånd till SS samt 10 000 kronor i allmänt skadestånd till förbundet för kollektivavtalsbrott.