AD nr 73: Anställnings upphörande

Överenskommelse om anställningens upphörande var bindande för arbetstagaren.

EE var anställd som kyrkoherde i en församling. Hon kallades en kväll till ett möte med företrädare för församlingen. Diskussionen gällde en överenskommelse om att avsluta EE:s anställning.
Mötet avslutades vid midnatt utan att någon överenskommelse träffats. EE fick alldeles efter mötet del av en underrättelse om tilltänkt avsked, varvid mötet återupptogs. Det avslutades några timmar senare då en överenskommelse träffades som innebar att EE:s anställning skulle upphöra en månad senare.

EE menade att hon provocerats att underteckna överenskommelsen och att den därför borde ses som en uppsägning från arbetsgivarens sida. Hon krävde vidare lön enligt 34 § andra stycket lagen om anställningsskydd för den tid tvisten pågått.

Arbetsdomstolen konstaterade att församlingen hade grundad anledning att kalla EE till ett möte mot bakgrund av misstankar om vissa ekonomiska oegentligheter från EE:s sida. Det stred således inte mot god sed på arbetsmarknaden att i sammanhanget ta upp frågan om att avsluta hennes anställning. Hon var vidare inte helt oförberedd på att församlingen vid mötet avsåg att diskutera hennes anställning.

EE kände sig hårt pressad under mötet och ansåg sig vara i en svår situation. Mötet pågick länge och anmärkningsvärt sent, vilket kunde tala för att församlingen provocerat henne att ingå överenskommelsen. EE hade dock under mötet rådgjort med en facklig företrädare och hon hade haft möjlighet att be om betänketid exempelvis till dagen därpå. Det var också EE som föranledde att mötet återupptogs efter midnatt.

Domstolens slutsats var att församlingen inte hade agerat i strid mot god sed på arbetsmarknaden eller annars otillbörligt i samband med att överenskommelsen ingicks. Mot denna bakgrund godtog domstolen heller inte påståenden om att överenskommelsen var ogiltig enligt 33 § avtalslagen eller att den borde lämnas utan avseende enligt 36 § samma lag. Överenskommelsen var således bindande för EE.

Med denna utgångspunkt var det således nu klarlagt att anställningen inte hade upphört genom en uppsägning från arbetsgivarens sida. Därmed fanns det ingen rätt för EE att med tillämpning av 34 § andra stycket lagen om anställningsskydd få lön för den tid som tvisten pågått.

Två ledamöter var av skiljaktig mening och ansåg att EE hade blivit provocerad att skriva under överenskommelsen.