Nr 81: Uppsägning på grund av arbetsbrist

Arbetstagare som beretts särskild sysselsättning hade inte företräde till fortsatt anställning.


 

BJ var sedan 1976 anställd som tryckeribiträde hos ett tryckeri. 2010 beslöt bolaget att ta bort biträdesarbetena. BJ sades då upp men återanställdes i en särskilt inrättad funktion för internservice sedan Arbetsförmedlingen beviljat bidrag för denna anställning.

BJ sades upp på grund av arbetsbrist 2012 i enlighet med en s k avtalsturlista som hade förhandlats fram av de lokala parterna. Funktionen internservice hade kort dessförinnan avskaffats. BJ hade vid uppsägningen en s k trygghetsanställning efter beslut av Arbetsförmedlingen och bolaget erhöll ekonomiskt stöd för anställningen i form av lönebidrag och anordnarbidrag för merkostnader.

BJ:s fackförbund menade att BJ på grund av nedsatt arbetsförmåga hade beretts särskild sysselsättning enligt 23 § lagen om anställningsskydd. Tvisten gällde om uppsägningen av BJ stred mot den särskilda turordningsregel som finns i den bestämmelsen.

Det var ostridigt att BJ till följd av ett psykiskt funktionshinder hade en sådan nedsättning av arbetsförmågan som avses i 23 § lagen om anställningsskydd.

Arbetsdomstolen konstaterade att arbetet vid internservice var särskilt tillkommet för att kunna bereda BJ fortsatt arbete trots att han inte kunde fullgöra arbete inom en ordinär anställning hos bolaget. Lönebidraget hade vidare varit en förutsättning för att bolaget över huvud taget skulle bereda BJ fortsatt arbete. BJ hade således beretts en sådan särskild sysselsättning som avses i 23 § lagen om anställningsskydd.

Nästa fråga var om BJ enligt bestämmelsen hade kunnat beredas fortsatt arbete utan allvarliga olägenheter. Domstolen konstaterade att BJ inte hade arbetsförmåga nog att fullgöra en ordinär anställning hos bolaget. Om han fick företräde till fortsatt anställning hade detta inneburit att bolaget skulle ha tvingats behålla den interna servicefunktionen trots att bolaget beslutat att avveckla denna funktion. 23 § i lagen om anställningsskydd grundar inte en sådan långtgående rätt.

Det skulle således ha medfört en allvarlig olägenhet för bolaget om BJ fick företräde till fortsatt anställning. Förbundets talan avslogs.