Nr 83: Kollektivavtal - Skadeståndsregel

Påföljd för byggbolag som försummade att göra avtalsenliga kontroller av underentreprenörer.


 

Inom byggbranschen finns ett kollektivavtal med bestämmelser om skyldighet för arbetsgivare att informera berörd lokalavdelning om anlitande av underentreprenör samt att utföra vissa kontroller avseende underentreprenören. Dessa skyldigheter är skadeståndssanktionerade såvida inte underlåtenheten framstår som ursäktlig eller beror på rena formaliafel. Om skyldigheterna iakttas anses förhandlingsskyldigheten avseende respektive entreprenör fullgjord.

Ett byggbolag hade vid åtta tillfällen underlåtit att informera lokalavdelningen om tilltänkta underentreprenörer samt brustit i kontrollen beträffande två underentreprenörer. Frågan gällde om dessa försummelser var skadeståndsgrundande.

Arbetsdomstolen menade, med hänvisning till en motsvarande prövning i AD 2004 nr 67, att uttrycket ”rena formaliafel” förde tanken till smärre fel som skulle kunna ta sikte på fel i samband med skyldigheten att lämna information när förutsättningarna i övrigt var uppfyllda för att förhandling skulle anses fullgjord. Slutsatsen var att de aktuella felen inte utgjorde rena formaliafel.

Mot bakgrunden att syftet med överenskommelsen var att undvika oseriösa aktörer i branschen måste utgångspunkten vara att det normalt inte är ett ursäktligt avtalsbrott att underlåta att utföra de föreskrivna kontrollerna.

Vad gällde underlåtenheten att lämna information visade utredningen att underlåtenheten i detta avseende inte utgjort ett systematiskt agerande från bolagets sida i syfte att undgå att tillämpa reglerna. Å andra sidan var det inte heller fråga om enstaka misstag i hanteringen. Med hänsyn till bolagets storlek och omfattande resurser och det förhållandet att reglerna funnits sedan1995 borde bolaget ha kunnat undvika kollektivavtalsbrott i den utsträckning som skett. Avtalsbrotten kunde inte anses ursäktliga.

Bolaget ålades att betala 90 000 kronor i allmänt skadestånd till fackförbundet.

Två ledamöter var av skiljaktig mening och ansåg att underlåtenheten att lämna information utgjorde ett ursäktligt avtalsbrott.