Nr 7 Semesterförläggning

Erbjudande om ändrad semesterförläggning innebar ett förslag till avtal.


Ett bolag beslutade i mars om förläggningen av årets semester. Kort därefter erbjöd bolaget skriftligen sina anställda att mot viss ersättning flytta en del av semestern till april-maj respektive september-oktober. Sju anställda fyllde i handlingen och undertecknade den tillsammans med sin arbetsledare.
 

Mot bakgrund av att arbetstagarna sedermera inte erhöll någon ändrad semester uppkom tvist om det hade träffats bindande avtal om att flytta den tidigare utlagda semester eller om arbetstagarna endast ansökt om att få flytta sin semester i enlighet med erbjudandet.
 

Förbundet menade att bindande avtal hade träffats varför bolaget var skyldigt att betala den avtalade ersättningen. Arbetsgivarparterna invände att de handlingar som arbetstagarna fyllde i var ansökningar om ändrad semester. Under alla förhållanden hade arbetstagarna, genom att de utförde arbete under den tid då de menar att de hade beviljats ny semesterförläggning, accepterat den ursprungliga semesterförläggningen.
 

Enligt Arbetsdomstolen kunde erbjudandehandlingen i sig inte uppfattas som en ansökan om ändrad semesterförläggning. Ordalydelsen var att uppfatta som antingen ett anbud från arbetsgivaren eller en uppmaning till arbetstagarna att inom vissa ramar lämna ett anbud till arbetsgivaren.
 

Vid en prövning av huruvida varje enskild arbetstagare hade träffat avtal om ändrad semester utföll bedömningen så att domstolen ansåg att fem av de sju arbetstagare hade träffat sådant avtal.
 

Beträffande de övriga två arbetstagarna ansåg domstolen att de borde förstått att erbjudandet inte var riktat till dem eftersom de inte hade den kompetens som erbjudandet enligt ordalydelsen i handlingen förutsatte. Något bindande avtal om ändrad semester hade därför inte ingåtts med dessa arbetstagare.
 

När det gällde frågan om bolaget var skyldigt att betala ersättningen enligt de ingångna avtalen visade utredningen att arbetstagarna hade blivit beordrade att arbeta den tid de avtalat om ny semesterförläggning. Det var således på grund av bolagets agerande som de inte kunde fullfölja sin del av avtalen. Bolaget var därmed skyldigt att utge den avtalade ersättningen. Arbetstagarna kunde inte genom att foga sig i arbetsgivarens beslut anses ha accepterat desamma och därmed avstått från ersättningen.
 

Bolaget ålades att utge avtalad ersättning till fem av de sju arbetstagarna.
 
Kommentar En ledamot av domstolen ansåg att även de två återstående arbetstagarna hade rätt till ersättning.