Kända och kontrollerade risker

De europeiska myndigheterna har utfört omfattande utvärderingar av de mest använda ftalaterna. Detta har underlättat registreringen enligt kemikalielagstiftningen REACH.

  • För de högmolekylära ftalaterna (DINP, DIDP) är myndigheternas slutsats att ingen klassificering krävs för någon hälso- eller miljörisk. Inte heller någon kompletterande riskutvärdering behövde göras eftersom informationen var tillräcklig. Baserat på försiktighetsprincipen beslutades dock att de högmolekylära ftalaterna inte ska användas i leksaker eller barnartiklar som kan placeras i munnen.
     
  • Riskbedömningarna som utfördes av de Europeiska myndigheterna ledde till att lågmolekylära ftalater blev klassificerade som Kategori 1B Reproduktionstoxiska ämnen: Med anledning av detta, och baserat på försiktighetsprincipen tillåts dessa ej för användning i leksaker eller barnartiklar, och ej heller i kosmetikprodukter. Användningen av dem regleras också i livsmedelsförpackningar av plast och i applikationer i livsmedelsprocesser. Inom REACH-förordningen krävs särskilt godkännande av lågmolekylära ftalater, vilket betyder att de efter augusti 2015 endast får tillverkas och introduceras på marknaden om särskilt tillstånd för den specifika applikationen.


De vanligaste mjukgörarna, de högmolekylära ftalaterna DINP, DIDP och DPHP, har registrerats enligt kemikalielagstiftningen REACH. Processen underlättades av det faktum att de är "data-rika" eftersom de genomgått omfattande bedömningar inom EU.