Plast i kontakt med livsmedel

Plast är det material som oftast används i direkt kontakt med livsmedel. Det rör sig främst om livsmedelsförpackningar och husgeråd. För att reda ut hur säker användningen är har vi intervjuat Kettil Svensson som är en av Livsmedelsverkets experter.

– Plaster är säkra att använda i kontakt med livsmedel så länge de är tillverkade och används enligt gällande regelverk, säger Kettil Svensson, toxikolog på Livsmedelsverket. 
 
Livsmedelsförpackningar ska skydda och bevara livsmedel. En fördel med plasterna är att de har utmärkta barriäregenskaper, speciellt för livsmedel med hög fetthalt eller vattenhalt. De är också lätta, stabila och mångsidiga. För köksredskapen är infärgningsmöjligheterna en stor fördel gentemot andra material för exempelvis beredningsskålar och salladsbestick.
 
– Plaster är mycket bra och nödvändiga material för exempelvis förpackningar. Man ska vara medveten om att alla material släpper ifrån sig små mängder av olika ämnen. Sedan är plasterna lite mer komplexa än vissa andra material i sin sammansättning och därför finns en lagstiftning med en stor mängd tekniska och hälsomässiga krav som gör dem säkra att använda i kontakt med livsmedel, förklarar Kettil Svensson.

Lagstiftningen för livsmedelsplast

Det finns många lagar för material och produkter som ska komma i kontakt med livsmedel. De flesta är EU-förordningar som innebär lika regler inom EU, men det finns också viss nationell lagstiftning. Den övergripande lagstiftningen innebär att inga material får överföra ämnen till livsmedlet i sådana mängder att de utgör en fara för människors hälsa. Det får inte heller medföra en oacceptabel förändring av livsmedlet. Samtliga tillverkare omfattas av krav på god tillverkningssed (GMP).
 
Utöver de generella lagstiftningarna finns specifik lagstiftning för vissa material och ämnen. Den mest omfattande av dem är förordningen för material och produkter av plast som är avsedda att komma i kontakt med livsmedel, den så kallade plastförordningen. 
 
– Sverige tillämpar den harmoniserade lagstiftningen inom EU. I den är plast detaljreglerat, vilket innebär att det krävs en noggrann utvärdering innan man får använda ett ämne i plasten, berättar Kettil Svensson.
 
I plastförordningen finns en positivlista över ämnen som är godkända att använda i plast. Dessa har noga utvärderats av EU:s Livsmedelsmyndighet (EFSA) innan de godkänts av EU-kommissionen och medlemsstaterna. Positivlistan innehåller idag ungefär 1.000 ämnen. Plasterna måste genomgå migrationstester som visar att ämnen inte migrerar ut i livsmedlet i mängder som överstiger fastställda gränsvärden. I förordningen regleras även användningsområden för vissa plaster, gränsvärden och hur migrationstester ska utföras. 
 
– Alla produkter i plast som tillverkas inom EU bör uppfylla den detaljerade lagstiftningen för kontakt med livsmedel, konstaterar Kettil Svensson. Jag vill dock hissa en varningsflagg för köksprodukter i plast som importeras från exempelvis Asien. Kvaliteten kan vara sämre. 
 
För närvarande finns en tillfällig EU-lagstiftning som reglerar importen av köksredskap i plast av polyamid och melamin från Kina och Hong Kong. Det beror på att man funnit att en stor del av dessa inte uppfyller kraven inom EU.
 
– Lite mer generellt kan man säga att mer välrenommerade affärer och kedjor har godkända produkter. Det är om man handlar i lågprisbutiker man kan behöva kontrollera ursprungslandet, menar han.
 
För att visa att ett material eller produkt är avsedd att komma i kontakt med livsmedel kan man märka med "glas och gaffel"-symbolen. Det går även bra att märka med orden "för kontakt med livsmedel" eller att ange ett specifikt användningsområde (som saftkanna). Det behövs dock ingen märkning om det är uppenbart att produkten är avsedd för livsmedel. 

Vem ska man tro på?

Ibland kommer larmrapporter i media om att plastprodukter kan innehålla farliga ämnen, medan andra rapporter säger att så inte är fallet. Frågan är vad som stämmer och vem man ska tro på.
 
Enligt Kettil Svensson finns många olika tester och testsystem för att bedöma hälsorisker med kemikalier, från celltester till tester på försöksdjur. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har antagit ett antal vägledningsdokument för hur man på ett vetenskapligt korrekt sätt testar kemiska ämnen med avseende på hälsorisker. Studier som uppfyller kraven i dessa vägledningsdokument utförs ofta av forskningsinstitut eller kommersiella laboratorium på uppdrag av industrin eller myndigheter.
Sedan finns det studier som inte följer dessa vägledningsdokument. Det kan röra sig om så kallad akademisk forskning som utförs på universitet eller högskolor. Dessa publiceras ofta i vetenskapliga tidskrifter. En brist med dessa studier kan vara att resultaten inte är reproducerbara, vilket är ett vetenskapligt kriterium. Andra brister kan vara den experimentella designen av studien eller själva rapporten. 
 
– Sådana studier kan slås upp stort av media eftersom det kan vara svårt för en journalist utan den vetenskapliga bakgrunden att skilja en studie från en annan, förklarar Kettil Svensson. Det är viktigt att kontrollera resultatens tillförlitlighet samt studiens kvalitet.

Att bedöma risker

I samhällsdebatten talas ofta om risker med att använda olika produkter. Begreppet risk är dock mer komplext än många känner till. 
 
– När vi toxikologer talar om risken med ett ämne så är det en kombination av faran med ämnet i sig och den exponering vi utsätts för, förklarar Kettil Svensson. Ett ämne kan vara farligt, men om exponeringen är noll blir också risken noll. Därför kan risken vara större med ett mindre farligt ämne om exponeringen är tillräckligt hög.
 
– Man ska också komma ihåg att när vi bedömer risker av kemiska ämnen i livsmedel så ska gränsvärdet skydda vid livslång exponering. Men, det är ju knappast troligt att man exponeras för samma förpackningsmaterial under en hel livstid, vilket innebär att det finns en god säkerhetsmarginal i riskvärderingen, säger Kettil Svensson.

Råd från Livsmedelsverket

När det gäller plastprodukter som används i kontakt med livsmedel finns det några generella råd som Kettil Svensson från Livsmedelsverket vill ge:
 
  • Använd bara produkter som är avsedda att användas i kontakt med livsmedel. Om man är tveksam ska man se till att produkten är märkt med exempelvis "glas och gaffel"-symbolen eller att det finns uppgift om avsedd användning. 
  • Kontrollera var produkten är tillverkad.
  • Var extra försiktig om produkten är tillverkad i exempelvis Asien då kvaliteten kan vara bristfällig.
     

Läs mer på IKEM:s webbplats vad Livsmedelsverket svarar på vanliga frågor om plastprodukter i kontakt med livsmedel 
 

På Livsmedelsverkets webbplats hittar du mer information om reglerna för material i kontakt med livsmedel