Marin nedskräpning är en utmaning för oss alla

Att undvika att plast hamnar i miljön handlar om att sluta våra kretslopp. De viktigaste åtgärderna är att arbeta för en effektiv avfallshantering och medvetenhet hos alla aktörer att inte skräpa ned.

Vi tycker därför att det är viktigt att man ser utmaningen som en materialhanteringsfråga och inte som en materialfråga. Att ersätta ett material med ett annat som en lösning på nedskräpning kan lätt göra att man bortser från och förlorar andra viktiga funktioner som ett material har. Som exempel sparar plastflaskor och plastpåsar energi vid tillverkning och transporter jämfört med alternativen av glas respektive papper. Vikten på en vinflaska skulle minska till en tiondel om Systembolaget bytte från glasflaskor till plastflaskor. Det skulle innebära en total viktminskning på ett år med 40 000 ton, eller i snitt 4 kg per person.

Plastindustrin ser allvarligt på frågan om marint skräp och tar sin del av ansvaret i partnerskap med andra intressenter. Mer information om detta arbete kan fås på www.marinelittersolutions.com och www.wastefreeoceans.euEtt av de pågående projekten är Operation Clean Sweep som har som syfte att undvika spridningen av plastpellets. Där förbinder sig företag som hanterar plastpellets att arbeta aktivt med att förhindra att de sprids. 

Ingen plast på deponi

En förbättrad avfallshantering så att inga plaster läggs på deponi kommer förhindra att sådant avfall når den marina miljön. I Sverige har vi sedan flera år ett förbud mot att plast läggs på deponi och plastbranschen arbetar för att det ska gälla i samtliga europeiska länder. 

Västkusten mest drabbad i Sverige 

I Sverige är strandområdena längs västkusten mest drabbade och det är till största delen skräp som förs dit från andra länder med strömmar, bland annat den Jutska strömmen.

Mikropartiklar ägnas allt större intresse

Som källor till mikroplast i haven pekas ett flertal källor ut såsom textilfibrer från tvätt, nedbrytning av större plastpartiklar till mindre,  hudvårdsprodukter innehållande mikroplast, bildäck, båtbottenfärger med mera. 

Studier i Norge och Danmark har visat att slitage av gummipartiklar från bildäck är den absolut största källan till spridning av mikroplast. Rapporten från studien i Norge finns på Miljödirektoratets hemsida och den Danska kan nås från Miljöstyrelsens hemsida.

När det gäller hudvårdsprodukter så har många av tillverkarna ersatt mikroplasten med andra material såsom polysackarider, mineraler, mjölksyraderivat och vaxer. Tillverkarna av hudvårdsprodukter är medlemmar hos KTF och på KTF´s hemsida finns mer information om utfasningen av mikroplast i dessa produkter.

EFSA studie visar låg risk med mikroplast kopplat till livsmedel

EFSA har publicerat en rapport där de tittat på närvaron av mikroplast från ett livsmedelsperspektiv med särskilt fokus på skaldjur. En bedömning med stora säkerhetsmarginaler visar att förekomsten av mikroplast i fisk och skaldjur kommer att ha en liten effekt på den totala exponeringen av tillsatser och föroreningar. https://www.efsa.europa.eu/en/efsajournal/pub/4501 

Eftersom det mesta av mikroplasten som äts av fiskar hamnar i magtarmkanalen kommer rensning av fisken att minska exponeringen jämfört med att äta hela fisken. Detta gäller inte för skaldjur och vissa arter av småfisk.

Musslor äts utan avlägsnande av mag-tarmkanalen och utgör därmed ett konservativt scenario för exponering av mikroplast för all fisk och andra skaldjur. Exponeringen av mikroplast efter intag av en 225 g stor portion musslor beräknades. Den högsta mängd mikroplast som finns i musslor skulle ge en exponering på 900 stycken mikroplastpartiklar. Om man antar sfäriska partiklar med en diameter av 25 µm och en densitet av 0,92 g/cm3 skulle exponeringen vara 7 µg plast. Baserat på ovanstående beräkning och den högsta koncentrationen av tillsatser eller föroreningar i plast som rapporterats och fullständig frisättning från mikroplasten skulle den del som musslorna bidrar med ha en liten effekt på exponeringen för PCB (ökning <0,006%), PAH (ökning <0,004%) och bisfenol A (ökning <2%).

Mikroplaster i livsmedel kommer sannolikt även att komma från andra källor än maten själv, t.ex. processhjälpmedel, vatten, luft eller kommer från maskiner, utrustning och textilier, men det finns ingen litteratur om det. Det är därför möjligt att mängden mikroplast ökar under bearbetningen av livsmedlet. Effekten på förekomsten av mikroplast från andra processer som exempelvis matlagning och bakning är inte känd.

Regeringen gav Naturvårdsverket uppdrag gällande mikroplast.

Sverige har regeringen gett Naturvårdsverket i uppdrag att kartlägga och komma med förslag till åtgärder avseende mikroplast i haven. Uppdraget till Naturvårdverket gäller till den 15 juni 2017 och ska genomföras i samarbete med Havs- och vattenmyndigheten och andra berörda myndigheter. 

Bionedbrytbara plaster är inte lösningen

Bionedbrytbara material förs ibland fram som en lösning på plast i haven. Vi är övertygade om att detta inte är en universallösning av flera skäl, och speciellt i länder som Sverige där materialåtervinningen är hög och ökar:

  • När bionedbrytbara plaster kommer in i återvinningsprocessen försämrar de kvalitén på den återvunna råvaran.
  • Det är bättre ur resurssynpunkt att stimulera materialåtervinning före kompostering.
  • I naturen sker inte nedbrytningen tillräckligt fort för att förhindra problematiken med nedskräpningen. Därför har även Naturvårdsverket påtalat att komposterbara bärkassar kan utgöra ett problem för miljön.
  • Risken är att dessa produkter eller förpackningar som tas fram och märks som bionedbrytbara signalerar att det går bra att slänga dom i naturen eftersom de antas snabbt brytas ned och försvinna.