Vad är kemisk återvinning?

Kemisk återvinning är ett nytt sätt att återvinna plast. Det innebär att plasterna bryts ner till mindre molekyler, som sedan används för att tillverka helt ny plast av högsta kvalitet.

Jämfört med den mekaniska återvinningen så innebär den kemiska återvinningen en större loop eftersom man först bryter ner plastens molekyler och sedan bygger ihop dem igen. Den mekaniska återvinningen, som är vanligast för plasterna idag, innebär att man sorterar, tvättar och smälter om plasterna. Syftet är inte att påverka plasternas molekyler.


Det finns ett antal olika processer som ryms inom begreppet kemisk återvinning, som depolymerisation, pyrolys och förgasning.

Vilka är fördelarna med kemisk återvinning?

En av fördelarna med kemisk återvinning, jämfört med den mekaniska återvinningen, är att man får helt ny plast av högsta kvalitet. Det blir då möjligt att använda återvunnen plast även till känsliga produkter som livsmedelsförpackningar, leksaker, medicintekniska produkter med mera.

Man kan också återvinna plaster som inte passar att återvinna mekaniskt, till exempel komplexa produkter, om plasten har börjat brytas ner eller är mycket förorenade. Det går därför att återvinna plasten gång på gång. Förutom vid depolymerisation är det också möjligt att tillverka en helt annan plast än den som man utgick ifrån. Detta gör att den kemiska återvinningen är ett viktigt komplement till den mekaniska återvinningen om all plast ska återvinnas.

Fördelarna:

  • Skapar värde på plastavfall som inte kan återvinnas på mekanisk väg. Alternativet är annars förbränning/energiutvinning eller deponering.
  • Producerar helt ny plast med samma kvalitet som från början.
  • Minskar användningen av fossila råvaror för att producera plast.
  • Minskar utsläppen av koldioxid eftersom man undviker utsläppen i samband med förbränning och energiutvinning.

Varför behövs kemisk återvinning?

Idag sker materialåtervinning av plast mest genom mekanisk återvinning. I princip kan de flesta plaster mekaniskt återvinnas med liten eller ingen påverkan på kvaliteten. Däremot finns det plastprodukter som inte fungerar med den tekniken, det rör sig t.ex. om sammansatta eller komplexa produkter där olika material inte kan separeras och sorteras. Inte heller för förorenade plaster eller om de har börjat brytas ner är mekanisk återvinning lämplig. För dessa produkter, och för blandade plastströmmar av låg kvalitet, är kemisk återvinning lösningen. Kemisk återvinning har även möjlighet att hantera de stora volymer textilier som idag främst energiutvinns.

För att vi ska kunna utveckla en resurseffektiv och cirkulär ekonomi för plast behöver vi därför en kombination av flera återvinningstekniker. När mekanisk återvinning fungerar är detta mest resurseffektivt eftersom färre processteg och energi krävs.

De kemiska återvinningsteknikerna kräver fler processteg och blir således inte lika effektiva på grund av ökad energiåtgång och förluster i processen. Men de kemiska teknikerna kompletterar den mekaniska återvinningen då de kan hantera flöden som ej är möjligt att återvinna mekaniskt. Tanken är också att driva den kemiska återvinningen med förnybar energi för minskad klimatpåverkan. Det kan också vara möjligt att kombinera biobaserat avfall med plastavfallet i samma process.

Hur går kemisk återvinning till?

Det finns ett antal olika processer som omfattas av begreppet kemisk återvinning. Vissa är kommersiella medan andra är under utveckling. Genom att metoderna skiljer sig åt har de olika för- och nackdelar. Exempel på detta är graden av flexibilitet att behandla olika material och blandmaterial, samt energibehov i form av värme. Vilken metod som är mest resurseffektiv beror därför bland annat på vilka plaster som ska återvinnas, vilken industriell symbios som kan uppnås genom användning av restvärme  med mera.

De huvudsakliga grundprocesserna är depolymerisation, pyrolys och förgasning, och sedan förekommer det olika varianter inom dessa. Det finns också till viss del kombinationer.

Depolymerisation: Innebär att plasten kontrollerat bryts ner till sina monomerer eller olika oligomerer. Man kan likna det vid en omvänd polymerisationsprocess.

Processen fungerar bara för vissa plaster som har tillverkats genom så kallad kondensationspolymerisation (som t.ex. PET och PA). Dessa kortkedjiga molekyler kan sedan, ofta efter ett eller flera reningssteg, återpolymeriseras och bli till ny plastråvara.

Pyrolys: Vid pyrolys hettas plasten upp till mer än 300 °C utan närvaro av syre och luft. Plastmolekylerna sönderfaller och blir till pyrolysgas, pyrolysolja eller pyrolysvaxer. Dessa pyrolysprodukter kan sedan destilleras och renas för att bli till värdefulla kemiska byggsstenar så som monomerer för polymerindustrin. Tekniken fungerar bäst för plaster som bara innehåller kol och väte (PE, PP och PS) vilket innebär att viss försortering av plastmaterialet behövs.

Förgasning: Innebär en kontrollerad, stegvis förbränning, av plastmaterialet vid temeperaturer mellan 700 och 1600 °C och förhöjt tryck. Under processen omvandlas plastmaterialet till så kallad syntesgas som är en blanding av gaserna kolmonoxid (CO) och vätgas (H2). Syntesgas är en basråvara inom den kemiska industrin och efter upprening kan den användas till att göra nya plast eller andra kemiska produkter så som till exempel metanol eller konstgödsel.  

När får vi kemisk återvinning i Sverige?

I regeringens klimatpolitiska handlingsplan, som presenterades i december 2019, är kemisk återvinning av plast är en prioriterad fråga. Näringslivet vill nu att politiken går från ord till handling.

Kemiföretagen i Stenungsund har tagit fram ett koncept för kemisk återvinning som kallas Plastreturraffinaderi. Det finns också en färdplan för hur detta Plastreturraffinaderi ska bli verklighet i Stenungsund. I den definieras olika frågeställningar som behöver lösas som till exempel råvarutillgång, teknikutvärdering, ekonomi och logistik. Flera av dessa har börjat utvärderas i olika projekt som finansieras av bland annat Vinnväxtinitiativet Klimatledande Processindustri på Johanneberg Science Park i Göteborg.  

Det som behövs nu är en politik som stödjer kemisk återvinning, först och främst statliga garantier om långsiktighet, stabilitet och tydliga regelverk. Men också investeringsstöd och fortsatt forskningsstöd.

Vad händer inom kemisk återvinning?

För den europeiska kemi- och plastindustrin är kemisk återvinning en av de viktigaste möjligheterna för Europa och dess industri att skapa en hållbar cirkulär ekonomi och uppnå de klimatpolitiska målen - att bli världens första klimatneutrala kontinent till 2050.

Kemisk återvinning är en viktig pusselbit för att kunna återvinna all plast och många kemiföretag satsar nu på tekniken och nedan är exempel på vad som är på gång:

Exempel på tillkännagivanden om kemisk återvinning

(källa CEFIC)

Arkema 

BASF 

Borealis 

BP 

Covestro 

Dow 

EASTMAN 

Evonik 

INEOS

LyondellBasell 

Neste

Repsol 

SABIC 

Shell

Total 

Versalis

I regeringens klimatpolitiska handlingsplan, som presenterades i december 2019, är kemisk återvinning av plast är en prioriterad fråga. Näringslivet vill nu att politiken går från ord till handling.

Kemiföretagen i Stenungsund har tagit fram ett koncept för kemisk återvinning som kallas Plastreturraffinaderi. Det finns också en färdplan för hur detta Plastreturraffinaderi ska bli verklighet i Stenungsund. I den definieras olika frågeställningar som behöver lösas som till exempel råvarutillgång, teknikutvärdering, ekonomi och logistik. Flera av dessa har börjat utvärderas i olika projekt som finansieras av bland annat Vinnväxtinitiativet Klimatledande Processindustri på Johanneberg Science Park i Göteborg.  Det som behövs nu är en politik som stödjer kemisk återvinning, först och främst statliga garantier om långsiktighet, stabilitet och tydliga regelverk. Men också investeringsstöd och fortsatt forskningsstöd.

Logga in eller skapa en inloggning

Då får du ta del av mer information på webben.

Logga in