Andra personen från höger är Lena Lundberg från IKEM.
Andra personen från höger är Lena Lundberg från IKEM.
Tillbaka På fredagen anordnades ett cocktailparty i Almedalen. I alla fall ett seminarium där fokus var på den s.k. cocktaileffekten och giftfri miljö. Några cocktails serverades inte men väl ett antal rallarsvingar av framför allt Mikael Karlsson, Naturskyddsföreningens förre ordförande.Läs mer
Seminariet, som hölls omväxlande på engelska och svenska, inleddes av Åsa Arrhenius, Göteborgs universitet som angav tonen genom att kalla Reach för ”hyfsat modern” men som har ”stora brister” när gäller att hantera effekter av blandningar. Hon berättade om den tvärvetenskapliga grupp FRAM (Centrum för framtidens kemiska riskanalyser och styrning) som startade sin verksamhet 1 april i år vid Göteborgs universitet och som bland annat ska arbeta med att utveckla ekonomiska och politiska styrmedel för att hantera blandningar av kemiska ämnen.
 
Syftet med seminariet var att diskutera vad vi vet om effekterna av blandningar av kemikalier och vad vi kan göra åt de eventuella negativa effekterna genom t ex politiska och ekonomiska styrmedel.
 
Förste huvudtalare var professor Thomas Brackhaus som målade upp en bild av den kemikalieexponering vi utsätts för genom att berätta om antalet kemikalier som återfinns i navelsträngsblod. För att tydliggöra sitt budskap exemplifierade han med olika sorters alkoholhaltiga drycker och sa att ett glas öl eller ett glas vin var kanske inte farligt men om man lägger ihop effekten av en öl, en aperitif, ett par glas vin och avec så blir summan en ogynnsam effekt. Liknelsen haltar eftersom det trots allt handlar om en och samma kemikalie, etylalkohol (C2H5OH), och som således utövar sin effekt på samma sätt varför den totala mängden/volymen är avgörande. Med cocktaileffekt avses vanligen olika kemikaliers effekter som när de samverkar kan leda till förändrad effekt och ibland även en förstärkt effekt.
 
Jessica Coria talade därnäst och lade fram några intressanta sifferuppgifter, exempelvis att man uppskattat att det skulle kosta UK518 miljoner Euro årligen om pollinerande insekter skulle försvinna och att USA lägger 1 miljard USD varje år på ”hazardous waste clean-up”. Hon redogjorde för de verktyg som står till buds, bland annat utfasningar, förbud, avgifter, skatter mm. Hon menade vidare att ”Effectiveness of taxation has been limited as most of taxes are very low and not based on the level of hazard/risk.”
 
Efter de två talarna fick övriga paneldeltagare komma till tals. Mikael Karlsson hävdade att ”vi saknar kunskaper om de flesta ämnen” och han sa vidare att ”Vi behöver pröva ämnen i grupper och ändra bevisbördan.” Han menade också att kemikalieskatten är ett steg i rätt riktning.
 
Emma Nohrén ansåg att det i sig ”är otäckt med målet giftfri miljö” då det implicerar att vi lever i en giftig miljö. Även hon menade att skatter är ett bra verktyg men tryckte på att ”vi politiker måste få hjälp av er forskare” och ansåg precis som Mikael Karlsson att man borde kunna bedöma ämnen i grupp.
 
IKEM:s Lena Lundberg menade att vi i Europa nu har en av de strängaste kemikalielagstiftningarna i världen och att kraven på dem som sätter ut produkter på marknaden är hårda och att företagen måste kunna visa på ”säker hantering” för att få sätta i dem. Hon sa vidare att vi i vissa fall måste bedöma kombinationen av kemikalier men att det verkar vara ett litet problem. Med nuvarande kemikalielagstiftning har vi kommit mycket långt när det gäller att skydda människor och miljö och enligt EUs vetenskapliga kommittéer och olika centrala myndigheter bör det inte finnas någon anledning till oro för människors hälsa när det gäller blandningar av ämnen med olika verkningssätt om man uppfyller avsedd skyddsnivå för varje enskilt ämne. För blandningar av ämnen med samma verkningssätt kan dessa samverka så att den kombinerade effekten blir större än summan av effekterna av de enskilda komponenterna i en blandning.
 
Mikael Karlsson avfärdade detta att visa säker användning som både vetenskapligt och juridiskt omöjligt. Thomas Backhaus höll delvis med Lena Lundberg och sa ”Reach is better than rest of the world but not good enough”. Därefter följde ett antal inlägg om hur många ämnen som kan anses vara tillräckligt undersökta och hur många ämnen som faktiskt finns på marknaden. Thomas Backhaus hänvisade till en genomgång av tyska myndigheter som granskat de vetenskaplig underlag som lämnats in vid registrering och hittat fel i stort sett samtliga dokument. 
 
Lena Lundberg försökte flytta diskussionen från att fastna i den föga konstruktiva frågan om hur många ämnen som kan anses vara väl undersökta och istället diskutera problemet med importerade varor och hur vi kan arbeta med frågan.
 
Sammanfattningsvis så ledde inte diskussionen i seminariet just någonstans utan krutet lades på att dividera om antalet undersökta ämnen. Det var tråkigt att vi inte fick höra något om industrins arbete med att hitta verktyg för att identifiera kombinationer av kemikalier som är av intresse, snarare än att försöka utvärdera många ofarliga kombinationer. T ex det beslutsträd som Kemiindustrin har utvecklat och som innehåller MCR-verktyget (Maximum Cumulative Ratio), för utvärderingen av mänskliga toxikologiska effekter från exponering för flera kemikalier från en enda eller flera källor. Arrangören hade bjudit in till vad man hoppades skulle bli en intressant och konstruktiv diskussion men som fastnade i svepande formuleringar och aldrig kom så långt som till en konstruktiv dialog, tyvärr.
 
Arrangör: 
FRAM, Västsvenska Arenan (Göteborgs Stad, Västra Götalandsregionen, Västsvenska Handelskammaren, Chalmers tekniska högskola, Göteborgs universitet, Högskolan i Borås, Högskolan i Skövde och Högskolan Väst.)
 
Deltagare:
Thomas Backhaus, prof Göteborgs universitet, Institutionen för biologi och miljövetenskap
Jessica Coria, docent Göteborgs universitet, Institutionen för nationalekonomi med statistik
Mikael Karlsson, ordförande för European Environment Bureau
Lena Lundberg, ansvarig plastråvarufrågor på IKEM – Innovations- och kemiindustrierna
Emma Nohrén, Riksdagsledamot för Miljöpartiet
Åsa Arrhenius, Göteborgs universitet Institutionen för biologi och miljövetenskap, moderator
 
IKEM:s medlemsföretag Borealis och Unga forskare håller en Sommarforskarskola tillsammans på Göteborgs universitet. Under en vecka i augusti deltar 20 elever i åldern 14-15 år i en naturvetenskaplig och teknisk sommarforskarskolan. Laborationerna anknyter till temat Upptäck framtidens lösningar, där deltagarna utforskar tekniker och innovationer för ett klimatsmart samhälle. Problembaserat lärande och teamarbete skapar ett kreativt och innovativt tankesätt hos eleverna. Fokus ligger på process istället för på betyg och resultat. Handledarna är engagerade universitetsstudenter som inspirerar och coachar de yngre eleverna.
Läs mer
Region Skåne hade under fredagseftermiddagen i Almedalen ett intressant seminarium på temat Vem tar ansvar för icke-kommersiell läkemedelsutveckling? Det faktiska fall som seminariet grundar sig på är situationen med läkemedlet Naloxon. Naloxon är ett befintligt läkemedel (”morfin-antagonist”) som funnit ett nytt användningsområde men med ett utgånget patent finns inget kommersiellt intresse för att finansiera en fortsatt utveckling av läkemedlet. Istället har Region Skåne trätt in och finansierat en läkemedelsprövning. Med denna bakgrund fick vi höra från Henrik Thiesen, Köpenhamns kommun hur man i Köpenhamn och ytterligare några kommuner haft ett projekt för att lösa problemet med att förse opiatmissbrukare med Naloxon i sprayform för att häva överdosering. Med på video var även Maria Landgren, läkemedelschef, Region Skåne och Ulrika Heindorff från Hälso- och sjukvårdsnämnden, Region Skåne. Läs mer