IKEM svarar på Naturskyddsföreningen anklagelser

I en punktlista på DN debatt redogör Naturskyddsföreningen för vilka av näringslivets påståenden om miljölagstiftningen som är sanna och falska.

– Naturskyddsföreningen anklagar oss för att ljuga om miljölagstiftningen för att slippa ta miljöhänsyn. Vi påstås använda anekdotisk bevisföring och rena felaktigheter. Jag menar att det är precis vad Naturskyddsföreningen gör i sin verklighetsfrånvända analys, säger Rebecca Wennerberg, miljöjurist på IKEM.

Granskningen innehåller motsägelser. Ett exempel är att Naturskyddsföreningen hävdar att Sverige har en välfungerande miljöbalk, men att de samtidigt kräver förändringar som bidrar till smidigare miljöprövningar.

– Vi är eniga med Naturskyddsföreningen om att snabbare och enklare prövningsprocesser är helt avgörande för klimatomställningen. Vi står därför helt bakom den kravlista Naturskyddsföreningen lyfter. Men tonen, anklagelserna och de godtyckliga slutsatserna av våra argument är orimliga, säger Nils Hannerz, näringspolitisk chef på IKEM.

Rebecca Wennerberg, miljöjurist på IKEM, kommenterar några av Naturskyddsföreningens slutsatser i DN Debatt 10/5.

Påstående 1: Dagens tillståndsprövningar tar orimligt lång tid

Naturskyddsföreningen: Falskt

IKEM: Sant

När man beräknar tidsåtgången för en ansökan kan man räkna på olika sätt. Naturskyddsföreningen använder, precis som vi, statistik från domstolsverket och räknar tiden från det då ansökan lämnades in till dess att dom eller deldom i första instans meddelats. De räknar inte med all den tid som krävs för förberedelse av ansökan, utredningar, samråd med mera. Inte heller räknar man in överklaganden eller prövotider. Det är alltså bara en liten del av den totala tiden som en verksamhetsutövare lägger ned i tillståndsprocessen som redovisas i Naturskyddsföreningens ”analys”.

Ser man till hur tillståndsprövningen utvecklats under miljöbalkens tid är det tydligt att processmaterialet blivit mer och mer omfattande och att prövningarna tar längre och längre tid. Tidsåtgången är inte heller bunden till den prövade verksamhetens storlek. Det handlar mer om att kraven ökat på detaljerade och utförliga redovisningar av såväl stort som smått. Krav ställs ibland av rädsla för att missa något, inte för att det behövs för att leda processen framåt.

Idag är det stor variation i hur lång tid ett ärende kan ta beroende på var i landet verksamheten finns. Även om det handlar om likartade verksamheter görs olika bedömningar och ställs olika krav på både underlag och vilka villkor verksamheten ska klara. Företagen vet alltså inte vilka förväntningar som finns, vilka frågor som myndigheterna kommer att engagera sig i eller vad domstolen kommer att basera sina avvägningar på.   

Påstående 2: Miljömyndigheterna styrs av aktivister

Naturskyddsföreningen: Falskt

IKEM: Delvis sant

Myndigheternas roll som parter i en tillståndsprövning och rätt att överklaga domar och beslut är problematisk i förhållande till regeringsformens och förvaltningslagens krav på opartiskhet. Myndigheterna agerar mer och mer som motparter, och därmed mindre som stöd för sökanden och domstolen eller som bidragande till samförståndslösningar under prövningen. Det är sökanden som har bevisbördan och som ska stå för utredningen och sakunderlaget i målet. Det finns exempel där en enskild handläggare på en myndighet väsentligt försvårat, fördyrat eller fördröjt ett projekt som denne uppfattar som icke önskvärt. Det är viktigt att handläggaren har en tydlig uppgift, agerar i linje med myndighetens roll och expertis och bidrar till målets sakliga och ändamålsenliga utredning. Motpartsförhållandet leder till onödiga konflikter och bidrar till en negativ inställning till industrins intentioner.

Påstående tre: Miljöbalken har lett till minskade investeringar jämfört med andra EU-länder

Naturskyddsföreningen: Falskt

IKEM: Sant

När miljöbalken infördes gjordes en hel del investeringar i svensk industri, säkerligen mer än vad som skedde på EU-nivå eftersom Sverige var ett föregångsland och tidigt ute med höga miljökrav. Sedan dess har EU utvecklat sin miljöpolitik och idag ställs likartade krav inom hela Unionen. Det som nu särskiljer Sverige från resten av Europa och världen är hur processen kring att erhålla ett tillstånd går till, bemötandet från inblandande myndigheter och synen på industrin.

I andra länder förstår man värdet i att ha inhemsk produktion och en nationellt stark industri. Idag är svenska myndigheters regeltillämpning och agerande i tillståndsprocesser betydligt mer administrativt och tidsmässigt krävande än i jämförbara konkurrentländer. Därför överväger idag företag som har verksamheter även i andra länder att utveckla sin industri där tillståndsprocessen upplevs som mer förutsebar och rättssäker - inte på grund av att de vill slippa undan miljökrav. Vi vet från våra medlemsföretag att betydande investeringar förloras, men tyvärr vill inte företagen gå ut publikt på grund av oro att deras befintliga verksamheter ska påverkas negativt.