EU:s förpackningsförordning i praktiken klar

EU:s förpackningsförordning, PPWR, är sedan en tid tillbaka färdigförhandlad och röstades igenom i parlamentet den 24 april. Dock efter att kommissionär Virginijus Sinkevičius adresserat parlamentet och lovat att rätta till det fel som uppkommit genom en delegerad akt. Detta var något unikt och mycket ovanligt och en stor seger för plastindustrin och oss på IKEM så jobbat hårt för att detta fel skulle rättas till.  

Men vad var det som blev fel? Jo, i det absoluta slutskedet av trilogförhandlingarna förde man in ändringar i artikel 26 om återanvändning av transportförpackningar. Ändringarna gav dramatiska effekter – plötsligt skulle bland annat 100% av all krymp- och stäckfilm återanvändas för transporter inom landet. Vidare skulle till exempel även färghinkar som säljs business-to-business återanvändas till 100%. Detta är såklart omöjligt och blir i praktiken ett förbud av användning. Om detta verkligen var lagstiftarnas avsikt eller om det blivit fel är ännu oklart, men kommissionär Sinkevičius framträdande tyder på det senare.  

Men det var inte bara återanvändningskraven som förändrades de sista dagarna. Även skrivningar om ursprunget på den återvunna plast som ska användas för att leva upp till kommande kvotplikter justerades. Kommissionen insåg att deras ursprungliga förslag skulle bryta mot WTO:s regler. Till slut landade man i att utomeuropeiskt plastavfall får använda om de uppfyller kraven i en så kallad spegelklausul. Men även detta riskerar att bryta mot WTO och nu hotas europisk återvinningsindustris konkurrenskraft från osund utomeuropeisk konkursen. 

På IKEM står vi bakom den nya förpackningsförordningen och tror att den verkligen kan bidra till en cirkulär ekonomi för plastförpackningar. Kvotplikterna som träder i kraft från 2030 med krav på bland annat 10% innehåll av återvunnen råvara i kontaktkänsliga förpackningar och 35% återvunnen råvara i övriga förpackningar har potential att verkligen sätta fart på återvinningen av plastförpackningar. Även kraven på att alla förpackningar ska designas för återvinning och att förpackningar som inte är minst återvinningsbara till 70% förbjuds på den europeiska marknaden är positivt och kommer även det få en stor effekt. 

Men utöver den teoretiska återvinningen som styrs av designregler för de olika förpackningstyperna sätts även höga krav på faktisk storskalig återvinning, ”recycling at scale”. Från 2035 måste varje enskild förpackningstyp, tex hårda förpackningar av PE och PP eller flexibla förpackningar nå en återvinningsgrad på 55%. Detta kommer ställa höga krav på en ökad insamling av plastförpackningar då vi i Sverige i dagsläget inte ens har en så hög insamlingsgrad. 

Trots att det i praktiken nu endas återstår en juridisk och språklig granskning av förpackningsförordningen innan den kan slutgiltigt godkännas och träda i kraft återstår mycket jobb kommande år. Detta då flera, för plastindustrin, viktiga delar kommer regleras via sekundär lagstiftning via delegerade och implementerande akter. Bland annat design för återvinningskriterier, beräkningsprinciperna för återvunnet innehåll och inte minst den delegerade akt som förväntas undanta krymp- och sträckfilm, hinkar och dunkar från de orimliga återanvändningskraven.