Olika sätt att återvinna PVC

PVC är en plast som går att återvinna till nya produkter eller energi. Materialet kan smältas om runt åtta gånger utan att egenskaperna blir sämre. PVC är också tolerant för inblandning av andra material, och kan ändå ge mycket bra produkter.

Det finns flera möjligheter att återvinna PVC:

  • Materialåtervinning på mekanisk väg. Här mals den insamlade plasten ner till små bitar som sedan smälts om och formas till nya produkter. Mekanisk återvinning omfattar processer som inte bryter ner polymerkedjorna i små komponenter. Denna teknik passar bra för sorterat och homogent avfall.

  • Materialåtervinning genom kemisk återvinning. Kemisk återvinning omfattar processer som bryter ner polymerkedjorna i små komponenter. Från dessa ursprungliga råvaror kan man sedan tillverkar helt ny PVC. Denna teknik gör det möjligt att materialåtervinna alla PVC-produkter, blandade materialströmmar och även produkter som är så gamla att egenskaperna har börjat bli sämre. Detta är ett prioriterat forskningsområde för branschen.

  • Energiutvinning. För avfall som inte är ekonomiskt och miljömässigt hållbart att materialåtervinna kan istället den energi som PVC innehåller utvinnas. Samtidigt kan man återvinna saltet (HCl) från neutraliseringsresterna med ny teknik som branschen utvecklat.

Eftersom avfallsströmmarna blir allt mer komplexa måste återvinningsmetoderna ständigt utvecklas för att hanteringen ska vara hållbar. PVC-branschen har därför flera projekt kring detta. Läs mer längre ner.

Mekanisk återvinning

Mekanisk återvinning har funnits länge för PVC. Genom PVC-branschens frivilliga åtaganden har volymerna ökat kraftigt under de senaste 15 åren och en helt ny återvinningsindustri har utvecklats.

Vi delar idag upp den mekaniska återvinningen av PVC i två typer av processer som vi benämner "konventionell" respektive "icke-konventionell". Konventionell teknik består i att sortera och mala de olika komponenterna i avfallsströmmarna. Detta är relativt sätt enkelt och vanligt förekommande. Lämpliga avfallsflöden är sådana som är lätta att identifiera och skilja från den övriga avfallsmängden. Den icke-konventionella tekniken har dessutom ett försteg för att avlägsna det som inte är PVC i avfallet. Denna teknik passar för mer komplexa eller förorenade avfallsströmmar. I båda fallen är slutprodukten en högkvalitativ återvunnen råvara som kan användas igen i samma produkter. PVC:s utmärkta egenskaper gör att det är möjligt att återvinna materialet många gånger innan det förlorar sin tekniska prestanda.

Läs mer om mekanisk återvinning av PVC på VinylPlus webbsida 

Kemisk återvinning

Kemisk återvinning kallas ibland för råvaruåtervinning. Här bryter man ner polymerkedjorna till små molekyler för att sedan kunna tillverka nya polymerer från dessa, eller andra kemikalier. Denna återvinning utvecklas nu för att vara ett viktigt komplement till mekanisk återvinning. Eftersom denna teknik är mindre känslig för osorterat eller förorenat avfall gör den att man kan återvinna allt avfall.

Exempel på PVC-produkter som skulle vara lämpliga för kemisk återvinning är laminerade filmer, konstläder, skor eller instrumentpaneler till bilar. Dessa är konstruktioner som innehåller ett antal olika plaster eller icke-plastmaterial som är hårt bundna med varandra och därför svåra att separera.

När det gäller kemisk återvinning av PVC kan man dels återvinna kolet och dels kloret. Det finns tre typer av processer: förgasning, pyrolys och dehydroklorering.

PVC-branschen satsar för att kunna utveckla innovativa återvinnings- och sorteringstekniker för PVC-produkter som är svåra att återvinna.

Läs mer om vilka tekniker som finns idag och hur utvecklingen går på VinylPlus webbsida 

Energiutvinning

Vid energiutvinning tar man till vara på det höga energiinnehållet som finns inbyggt i plastmaterialen och använder det för produktion av elektricitet eller värme. Det här är ett alternativ i de fall då miljöpåverkan som uppstår vid materialåtervinning är större än miljövinsten. På längre sikt kommer dock all PVC att materialåtervinnas för att platsa i ett hållbart samhälle.

PVC:s energiinnehåll är cirka 20 MJ/kg, vilket motsvarar cirka 50 procent av energiinnehållet i ren eldningsolja och 1,5 gånger blandat kommunalt avfall.

När PVC förbränns bildas en mängd förbränningsprodukter där koldioxid, kolmonoxid, vatten och väteklorid utgör största andelen. Vätekloriden omvandlas till saltsyra i kontakt med vatten. Saltsyran måste neutraliseras med kalk. PVC står för cirka 50 procent av klorinnehållet i avfallet. Det finns teknik för att återanvända saltet i neutraliseringsresterna. Om vätekloriden och/eller dess neutraliserade salter återvinns innebär det att vi även har viss återvinning.

Det finns en gräns för hur mycket klorhaltigt avfalls som förbränningsanläggningarna kan tas emot. De flesta av förbränningsanläggningarna i Sverige tar emot PVC-avfall och styr så att klorlasten i det som bränns håller en lagom nivå.