Uppfinningar

År 1994 träffade SAF Svenska Arbetsgivareföreningen (nuvarande Svenskt Näringsliv) och PTK det första avtalet angående rätten till arbetstagares uppfinningar. Den 2 juli 2015 träffade Svenskt Näringsliv och PTK ett nytt avtal angående rätten till arbetstagares uppfinningar som ersätter det gamla avtalet och det träffades också ett nytt avtal om skiljedomsregler i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister.

Det finns också en lag om arbetstagares uppfinningar från 1949 som bland annat innehåller en tvingande regel om rätt till skälig ersättning för arbetstagaruppfinningar som övertas av arbetsgivaren. Lagen innehåller dock inga detaljerade regler för hur ersättningen ska beräknas.

Avtalet angående rätten till arbetstagares uppfinningar

1994 års avtal angående rätten till arbetstagares uppfinningar har ändrats i några avseenden i det nya avtalet från 2015.

De viktigaste nyheterna i avtalet angående rätten till arbetstagares uppfinningar är följande:

• Bestämmelsen att arbetstagaren har rätt till skälig ersättning är tvingande. Har arbetsgivaren själv beslutat att betala schablonersättning eller högre ersättning innebär detta inte att arbetstagaren saknar rätt att begära ytterligare ersättning.
• Schablonbeloppet bör uppgå till ett halvt prisbasbelopp (det vill säga 28.650 kronor för 2024) eller högre belopp enligt beslut på företagsnivå, oavsett om beloppet utges i ett eller flera steg. Om uppfinningen bedöms ha ett betydande värde i verksamheten bör schablonbeloppet uppgå till ett prisbasbelopp (57.300 kronor för 2024).
• I en kommentar i avtalet anges att utgångspunkten vid bedömningen av rätten till ersättning för A-uppfinningar är att lönen, övriga anställningsförmåner och i förekommande fall schablonersättning är på en sådan nivå att dessa utgör en tillräcklig ersättning för sådan uppfinning.
• Av kommentarstexten framgår också att ytterligare ersättning för A- eller B-uppfinning i form av royalty endast undantagsvis kan förekomma.

Uppstår tvist om en uppfinning ska frågan diskuteras mellan arbetsgivaren och arbetstagaren i syfte att nå en överenskommelse. Kan överenskommelse inte nås kan endera parten begära lokal förhandling och, om tvisten inte kan lösas vid sådan förhandling, central förhandling. Central förhandling ska påkallas inom två månader efter det att den lokala förhandlingen avslutats. I annat fall är anspråket preskriberat.

Även om tvisten gäller en utanförstående arbetstagare (dvs en oorganiserad arbetstagare eller en arbetstagare som inte är bunden av avtalet genom medlemskap i ett kollektivavtalsbundet fackförbund) bör arbetsgivaren och arbetstagaren diskutera frågan sinsemellan. Kan tvisten inte lösas på detta sätt, ska arbetsgivaren skriftligen erbjuda arbetstagaren att begära överläggning. Ytterst ska tvisten lösas av skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister.

Talan i skiljenämnden i uppfinnar- och konkurrensklausulstvister ska väckas inom tio år från den dag då patentansökan gjordes. Har patentansökan inte gjorts ska talan väckas inom tio år från den dag då arbetstagaren anmälde uppfinningen till arbetsgivaren. Iakttas inte fristen är anspråket preskriberat.

Avseende en arbetsgivare och en organiserad arbetstagare får talan inte väckas förrän lokal och central förhandling har genomförts och avslutats.