All plast måste återvinnas för en fossilfri plastindustri. Förbättrad utsortering, förstärkt tillsyn, utökad återvinningskapacitet och ökad efterfrågan på återvunnen råvara krävs. Samarbete mellan aktörer i värdekedjan är avgörande.
Om plastindustrin ska kunna ställa om och bli fossilfria behöver all plast återvinnas. Och vi kommer behöva använda alla tänkbara tekniker, i första hand mekanisk återvinning och sedan olika varianter av kemisk återvinning. Kolatomerna i plasten behöver tas om hand på effektivas möjligaste sätt. CCU är en tänkbar lösning för de plaster som av någon anledning inte kan återvinnas men är den minst effektiva av metoderna ut ett energiperspektiv.
För att öka återvinningen av plast behöver flera saker ske inom bara några år:
- Ökad utsortering av plastavfall så när källan som möjligt
- Ökad operativ tillsyn av regelefterlevnad
- Kraftig utbyggnad av återvinningskapacitet, såväl mekanisk som kemisk.
- Ökad efterfrågan på återvunnen råvara
Sortera vid källan och ansvar att sortera rätt
För att möjliggöra en hög återvinningsgrad är det en förutsättning att den plast som blir avfall sorteras ut så nära källan som möjligt. Ju närmre källan desto bättre kvalitet och potentiellt högre återvinningsgrad. Den som har rådighet för ett flöde har ansvar att sortera så återvinning kan ske och värdet av materialet bevaras. Det kräver dialog i värdekedjan då marknaden kommer utvecklas dynamiskt och behovet av den som tar hand om ett avfallsflöde är insatt i vad marknaden efterfrågar.
Förpackningar är ett viktigt område där mycket mer behöver sorteras ut redan i konsumentled. Införandet av fastighetsnära insamling är positivt och kan leda till högre insamlingsgrad. Som ”nödlösning” är även försortering intressant för att fånga upp de förpackningar som ändå hamnat fel trots att kvaliteten på detta blir sämre och dyrare att omhänderta senare.
Styrning ska ske på produktnivå och inte per materialslag
Plastindustrin kan göra mycket själva, men man ska komma ihåg att i många fall är vi bara leverantörer till produktägaren som äger mycket av frågorna. Eventuella styrmedel måste ställas på produktnivå, de kan inte fokusera på materialslag, samt vara på EU-nivå. På nationell nivå är det främst avfallsledet som kan regleras vilket även konstaterats av Naturvårdsverket.
Fungerande tillsyn avgörande för fungerande marknad
Den operativa tillsynen av efterlevnad idag ytterst begränsad och måste utökas för att styrmedel i avfallsledet ska få effekt. Fusk och dålig efterlevnad kan riskera att stjälpa uppbyggnaden av en cirkulär plastekonomi.
Kvotplikt på EU-nivå är bra – nu måste återvinningskapaciteten öka
Efterfrågan på återvunnen plast kommer öka kraftigt kommande år till följd av de kvotplikter som redan beslutats och de som diskuteras. Det finns en uppenbar risk att det kommer bli brist på återvunnen plastråvara om 5 år. Stora investeringar kommer att behövas i återvinningskapacitet och samtidigt måste mer plast sorteras ut. Den återvinning som sker måste även säkerställa att kvaliteten på det återvunna materialet behålls så långt som möjligt, så kallad högkvalitativ återvinning. Så kallad downcycling måste undvikas för att säkerställa en välfungerande cirkulär ekonomi för plast. Dialog och samarbete genom värdekedjan är en förutsättning. Sortering, investering och omställning i industrin behöver ske symbiotiskt och samtidigt för att olika aktörer i värdekedjan ska kunna få en fungerande ekonomi i omställningen.
För att detta ska kunna ske måste ett antal aktörer vidta ett antal åtgärder:
Politiken
- Ställa ökade krav på obligatorisk utsortering av plast (föreslaget av Naturvårdsverket)
- Ökad operativ tillsyn för att säkerställa efterlevnad.
- Verka för en ökad efterfrågan på återvunnet material, design för återvinning samt att högkvalitativ återvinning eftersträvas.
- Verka för att kemisk återvinning etableras genom att bland annat fastställa regler och principer för massbalans.
- Säkerställa att mixen av styrmedel gör det lönsamt för alla aktörer i värdekedjan att ställa om samt ge beslutade styrmedel tid att få effekt innan ytterligare styrmedel adderas. Staten måste verka för utvecklingen av en återvinnings- och cirkulär ekonomi i samma grad som när staten styrde från deponi till förbränning.
Energiföretagen
- Införa differentierade mottagningsavgifter vid förbränningsanläggningarna för att styra mot mindre plast i det brännbara avfallet.
- Våga vägra ta emot fraktioner där det är uppenbart att avfallslämnaren inte tagit sitt ansvar.
- Investera i eftersorteringsanläggningar för att bland annat sortera ut de förpackningar som konsumenter kastat fel.
- Investering i koldioxidinfångning måste fokusera på CCU då det ligger högre upp i avfallstrappan jämfört med CCS.
- Vara redo att i tät dialog med värdekedjan ändra och vara flexibel i sina lösningar allt eftersom olika delmarknader ställer och sin tillverkning.
- Samarbeta med värdekedjan om att få till en samlad mix av styrmedel som skapar en fungerande ekonomi för en cirkulär plastekonomi.
Kommunerna
- Kommunerna måste börja ta sitt ansvar för avfallet fullt ut och följa avfallstrappan. Energiutvinning är sista steget, de behöver bli bättre på återvinning och att säkerställa en korrekt sortering. Idag har endast 120 av alla kommuner kommunplastinsamling
- Säkerställa att plast sorteras ut så nära källan som möjligt.
- Vara redo att i tät dialog med värdekedjan ändra och vara flexibel i sina lösningar allt eftersom olika delmarknader ställer och sin tillverkning.
- Samarbeta med värdekedjan om att få till en samlad mix av styrmedel som skapar en fungerande ekonomi för en cirkulär plastekonomi.
Återvinningsindustrin
- Sluta erbjuda kunder enkla lösningar i form av containrar för blandat brännbart utan endast erbjuda de tjänster som kunden behöver för att uppfylla de lagar och regler som finns.
- Samarbeta med värdekedjan om att få till en samlad mix av styrmedel som skapar en fungerande ekonomi för en cirkulär plastekonomi.
Konsumentledet
- Som konsument såväl som verksamhet är man skyldig att sortera ut sina förpackningar enigt avfallsförordningen. Plast från bygg och rivning ska sorteras ut separat och skickas för återvinning, detta är byggherrens ansvar, såväl stort företag som privatperson.
Plastindustrin, i vissa fall tillsammans med produktägarna
- Bygga återvinningskapacitet för mekanisk återvinning, som möjliggör en högkvalitativ återvinning, för att kunna ta emot en ökad mängd utsorterat plastavfall.
- Utveckla och investera i kemisk återvinning
- Öka upptaget av återvunnen plast i produkter.
- Säkerställa att plastprodukter satta på marknaden är designade för återvinning, återanvändning samt reparerbarhet.
- Samarbeta med värdekedjan om att få till en samlad mix av styrmedel som skapar en fungerande ekonomi för en cirkulär plastekonomi. Plastindustrin och företag har ett särskilt ansvar att när information finns om förändringar i sorteringsflöden informera värdekedjan om detta.